STIPENDIATBLOGGEN

ida
18 april, 2019
Kommentarer inaktiverade för Sara Nyströms ord efter den stora dagen…

Sara Nyströms ord efter den stora dagen…

Hej på er!

Den efterlängtade ceremonin på slottet har äntligen ägt rum och jag har knappt hunnit smälta denna upplevelse! Har under hela våren haft dagliga tankar om ceremonin, vad jag skulle ha för innehåll i mitt tal samt vad jag skulle ha på mig. Nervositeten kröp först upp någon vecka innan det var dags, det var först då jag insåg att detta verkligen kommer hända. Jag hade praktik inom slutenvården under denna period och det kändes så lustigt att ena dagen vara sjuksköterskestudent på en avdelning för att dagen efter få möta drottningen på slottet. Så extrema kontraster, haha!

Det lustiga var att nervositeten bara steg och steg desto kortare tid det var kvar men två-tre dagar innan ceremonin så släppte allt. Något jag är otroligt tacksam över. Tidigare har jag alltid mått otroligt dåligt när jag är nervös, varken kunnat äta eller sova men nu var det inga problem. Samma dag som ceremonin skulle äga rum var jag mest bara taggad. Hade en fantastisk kvinna som gjorde mitt hår och smink dagen till ära och väl på slottet hade jag bara en “wow” känsla i hela kroppen.

Jag var först ut av stipendiaterna att ta emot min utmärkelse samt hålla tal. Jag är otroligt nöjd över min insats, att jag var så lugn och skötte det så bra. Nog för att jag kanske gick ned vid fel sida eller stod kvar för länge någonstans kunde jag inte bry mig mindre om. Att jag som aldrig ens hållit tal för klassen i skolan på engelska nu stod inför 100 personer, inklusive drottningen och kände mig så trygg är ju nästan bara löjligt. Självklart finns det alltid förbättringspotential men jag kunde inte vara mer nöjd över mig prestation. Det gick över min egen förväntan! Det kändes extra bra dessutom när folk kom fram till mig efteråt och berömde mig. Det jag är mest tacksam över var nog att jag inte grät, haha! Är rätt så känslig av mig så min största oro var att jag skulle gråta hela dagen.

Hela vistelsen var verkligen så häftig! Att få vara på slottet, träffa alla människor och höra mer om de andra stipendiaternas idéer. När den polska stipendiaten visade upp en film om hennes idé: “A letter to a friend” så får jag erkänna att jag blev lite tårögd. Så fantastiskt att alla dessa idéer kommer fram tack vara detta stipendium! Jag var tillsammans med min syster och mamma kvar längst på minglet om jag inte minns fel. Jag var först på plats och sist att lämna. En måste ju ta del av detta så mycket en kan! Att de två hade det så roligt också gör mig så glad! Väl hemma igen så var det som att allting släppte. Jag blev så ofantligt trött och orkade inget mer under kvällen. Jag somnade nästan direkt i soffan och var helt utslagen. Insåg att jag trots allt haft nervositet i kroppen och spänt mig hela dagen för herregud vad jag hade ont överallt. Så värt det dock!

Just nu sitter jag hemma vid köksbordet och pluggar inför kommande tentor. Härifrån ser jag min utmärkelse som står inramad på byrån bredvid min favoritväxt hemma och det känns ofantligt bra. Nästintill overkligt men så otroligt bra. Att få känna denna stolthet är magiskt!

Snart ska jag besöka Svensk Sjuksköterskeförening i Stockholm och Dementia Forum X på Slottet nalkas också snart. Fortfarande svårt att greppa att jag får vara med på så roliga saker! Hörs snart igen!

Foto: Yanan Li

Foto: Yanan Li

Foto: Yanan Li

Foto: Yanan Li

Read More
15 mars, 2019
Kommentarer inaktiverade för Sara på besök hos Vårdväskan!

Sara på besök hos Vårdväskan!

Hej på er!

När jag var på möte hos Swedish Care International i slutet av januari så berättade jag att Vårdväskan var ett företag som låg i topp bland de jag skulle vilja besöka. I måndags var det äntligen dags för detta efterlängtade besök! Jag åkte ned till Falkenberg i söndags och såg fram emot en fullspäckad morgondag!

Hos Vårdväskan fick jag först en rundtur i lokalerna och information om företaget. Vårdväskan har jag hört talas om sedan många år tillbaka då jag läste till undersköterska men jag blev förvånad över hur lite jag visste om företaget. Så roligt att en av grundarna själv är sjuksköterska och att hela idén uppstod på grund av det varken fanns väskor, skyltar eller accessoarer med emblem för yrket. Till skillnad från polisyrket där det går att köpa diverse olika saker med polisemblemet på.

Det var en härlig miljö i byggnaden och efter rundturen fick jag sitta med i kundtjänsten, se vilka system som används, hur kollegorna samarbetar och hur de löser kundservicen på bästa sätt med tanke på alla de länder som Vårdväskan är etablerade i. Är mycket som måste fungera och dessutom på flera olika språk. Det var mycket smidigt att alla avdelningar låg så nära varandra i byggnaden. Det var t. ex en som mailade frågor angående en produkt och då kunde vi snabbt gå ned till lagret och kolla upp den efterfrågade produkten. Likaså var det alltid någon nära till hands som vi själva hade kunnat fråga. Mycket gick därmed att lösa väldigt snabbt och smidigt!

Efter kundtjänsten fick jag se hur arbetet gick till med returer innan jag fick börja plocka min första order. Jag har aldrig arbetat på ett lager tidigare så jag tyckte att det var riktigt roligt att leta bland hyllorna och plocka. Inget märkvärdigt egentligen men var väldigt roligt! Därefter åt vi en god lunch tillsammans och sedan var det dags för dagens höjdpunkt, fotografering! Jag hade några dagar före mitt besök valt ut mina favoriter från hemsidan. Allt ifrån kläder, skor och accessoarer. Vi fotade tre olika outfits och vi valde även att byta ut lite saker till några av deras nyheter som jag hade på mig istället. Himla roligt att få se lite saker i förväg! Det kändes så hemlighetsfullt, haha! Vi fotade mestadels inomhus i deras studio men även en del utomhus. Längtar tills jag får se hur bilderna blev!

När jag fått se och klämma på så mycket roliga produkter blev det även dags att spåna på idéer till en egen design på stödstrumpor. Vi jämförde lite mönster och färgkombinationer som det kommer arbetas vidare med ett tag framöver. Tänk vad kul att jag kommer få ha mina egendesignade stödstrumpor? Så roligt!

Dagen avslutades med att jag fick tips på tillvägagångssätt, tankar och mycket annat kring min idé om värmetofflor som jag ansökte med till stipendiet. Har varit många tankar i mitt huvud om hur jag skulle kunna göra denna idé till verklighet då jag verkligen tror att det finns ett stort behov av denna produkt. Fick många nya lärdomar och tankeställare som jag är tacksam över från detta samtal. På tåget hem somnade jag nästintill direkt, jag var helt slut. Men vad roligt jag hade haft det, toppen rent utsagt! Har nog skrivit att alla besök hittills varit jättebra men det har de verkligen varit! Vore lögn att säga något annat. Ceremonin på slottet börjar närma sig men först ska jag ha praktik på MAVA. Kommer bli otroligt intressant och lärorikt. Hörs snart igen!

Dags för photoshoot…

Read More
7 mars, 2019
Kommentarer inaktiverade för Saras två dagar i stockholm!

Saras två dagar i stockholm!

Hej!

Ännu en underbar upplevelse tack vare internshipet gjord! Jag spenderade helgen som var uppe i Stockholm där jag var med en dag på Silviahemmet. Jag har hört så mycket gott om detta arbete men inte läst på om verksamheten eller något runt omkring. Jag tänkte bort det jag hört om Silviahemmet då jag inte ville ha några förväntningar när jag kom dit utan ville få ett ärligt första intryck. Jag gick upp väldigt tidigt denna dag, omkring 04:30 så jag kände mig lite seg på bussen ut mot Drottningholm kring 08:30 tiden. När jag väl klev av på hållplatsen sken solen och slotten var så otroligt vackert ut mot vattnet. Jag blev riktigt taggad på vad dagen skulle ha att erbjuda!

Väl på plats på Silviahemmet mötte jag upp Andreas som presenterade mig för resterande personal och gav mig en rundtur. Så intressant att höra om bakgrunden till huset, tidigare ägare och hur de har anpassats för personer med demenssjukdomar. Otroligt bra att de hade så stora ytor med så många möjligheter på. Gästerna kunde måla, spela pingis, pussla, gå på lite massage m.m. Älskar att tanken bakom är att de ska kunna fortsätta göra något som de tidigare gjort i sitt liv och uppskattat. Andreas berättade även en hel del om själva verksamheten och lite kort om hur upplägget troligtvis skulle se ut under dagen. Något som jag tyckte var riktigt bra var att personalen hade egna kläder, de som kom till dagverksamheten benämndes gäster och att de diskussioner som förs alltid ska vara i samband med gästerna. Jag tyckte att det lät fantastiskt och såg fram emot hur det skulle fungera i praktiken när gästerna anlänt.

Gästerna började trilla in tätt därefter och jag valde att ta lite avstånd till en början. Inte att jag backade när någon kom utan jag valde mer att avvakta lite. Se hur gästerna kände över att jag var där och om det var bekväma att prata med mig. Men Andreas presenterade mig för de första som kom och jag märkte snabbt att majoriteten tyckte att det var roligt att jag var där. Alla gäster var så pratglada och trevliga! Jätteroligt att bara få sitta ihop och samtala innan förmiddagsfikat då alla hade kommit. Efter fikat fick jag följa med Andreas och två gäster ut på en lång och härlig promenad kring slottet. De berättade mycket för mig om att det brukar gå här, att de trivs så bra på Silviahemmet och att Silvia själv är så trevlig! De två gästerna var nog de som var mest pratglada av alla denna dagen, så härliga människor! Fick många goda skratt av de två!

Efter promenaden deltog majoriteten i yoga som en i personalen höll i. Det var lite stretch- och avslappningsövningar som avslutades med en vilostund där alla låg ned med varsin filt. Jag som gick upp så tidigt var självklart en utav de som somnade där inne, haha! Till lunchen sen åt vi en marockansk linsgryta som var otroligt god. Precis som under fikat hade vi i hela gruppen roliga samtal där alla var delaktiga. Mycket bra att de delade upp alla på två olika bord, namnskyltar och dukat med kontraster. De har verkligen tänkt på så många olika detaljer.

Under eftermiddagen blev det fika och lite olika aktiviteter. Några såg på skid-VM när Sverige tog guld, någon gäst målande, andra satt och pratade och jag satte mig hos en gäst framför brasan. Denna sista halvtimmen var nog den som gav starkast intryck på mig. Då det bara var vi två så blev det ett djupare samtal där jag fick höra så mycket om dennes livshistoria, hur denne upplevde sin demenssjukdom och det var så gripande. Var verkligen ett viktigt samtal för mig och även så uppskattat att få höra dennes upplevelser för att kunna få ökad förståelse och kunskap. Fick dessutom ett och annat livsråd som var väldigt fint och uppskattat det med. Fick en stor varm kram innan denna gäst åkte hem vilket blev ett så starkt och fint avslut på dagen.

Jag pratade mycket med de i personalen när gästerna lämnat om hur allt har varit, saker jag tänkt på och frågor som kommit upp under dagen. Jag fick svar på så många frågor, fick mer information om denna fantastiska verksamhet och även inspiration till att läsa till Silviasjuksyster. Dagen som innehållit så mycket skratt avslutades faktiskt i tårar då jag blev så berörd efter samtalet jag tidigare hade. Fick upp så mycket känslor och fick en ännu större övertygelse om att demenssjukdomar är något som det måste forskas om så mycket mer. Och likaså att så många fler människor behöver kunskap om det. Sammanfattningsvis var denna dagen helt fantastisk, det kändes som att vi alla bara var ett gäng vänner som umgicks och hade det så trevligt. Och jag fick så mycket att reflektera och tänka på. Otroligt tacksam för de som dessa gäster gav mig denna dagen och över att jag fick vara där. Verkligen helt fantastiskt på så många vis, dit vill jag verkligen tillbaka!

Dagen efter fick jag äran att träffa Anette som är vice VD för Moment Psykologi och diskutera ledarskap. Blev nästan förvånad över hur mycket erfarenhet hon hade samlat på sig under sitt yrkesliv, väldigt imponerande! Vi samtalade mycket om hur en verksamhet fungerar, om tre olika byggstenar och vad det finns för olika ledarroller. Jag har haft förutfattade meningar om hur en chef/ledare bör vara, vad denne ska ha för egenskaper med mera. Anette gav mig verkligen en funderare i hur flexibel man behöver vara som ledare. Hur och varför man ska anpassa sitt sätt för att vara det som behövs för sina kollegor och medarbetare. Stöttande, coachande m.m. Verkligen en funderare som sagt! Just idag tror jag inte att jag kommer vilja ha någon högre ledarposition men i det framtida arbetet som sjuksköterska kommer jag absolut ha nytta av det jag fick lära mig av Anette om ledarskap.

Denna vistelse i Stockholm gav otroligt många intryck och mycket information men jag är tacksam över allt de som detta internshipet ger mig. Nu är det dags att lägga näsan i böckerna igen innan nästa resa äger rum. Då ska jag hälsa på Vårdväskan nere i Falkenberg och oj vad jag är taggad på det!

/ Sara Nyström, Stipendiat Queen Silvia Nursing Award, 2018

Read More
8 februari, 2019
Kommentarer inaktiverade för Springer Pflege Kongress

Springer Pflege Kongress

Hej igen! Studierna på universitet upptar min vardag och jag ska återigen få komma ut på praktik snart. Ska bli roligt att få komma ut i ett par veckor framöver! Något annat som varit otroligt roligt var min resa till Berlin i slutet på januari där jag deltog i Springer Pflege Kongress, en upplevelse långt över förväntan!

Satt och dagdrömde under föreläsningen den 24 januari och räknade ned timmarna tills tåget mor Arlanda skulle gå. Var första gången jag reste någonstans själv men det var då inga problem! Efter lite förseningar kom jag till hotellet sent och träffade koordinatorn för teamet i Tyskland. Så otroligt trevlig person! Vårt samtal gick in på småtimmarna men jag tog en efterlängtad dusch innan jag somnade som en stock. På morgonen fick jag möta de andra i teamet och även stipendiaterna från Tyskland och Polen innan vi gemensamt gick till hotellet där kongressen höll till.

Väl på plats blev jag förvånad över hur stort det var! Det var fullt med folk, vi hade stolar reserverade med våra namn och flertalet ministrar skulle prata under öppningen av kongressen. Läste tyvärr inte tyska på gymnasiet men ska jag vara ärlig så tror jag inte att jag hade blivit mycket klokare över vad som sades ändå, haha! Väldigt intressant tillställning att få delta i trots detta. Under de båda dagarna stod vi vid våran monter, pratade med folk som gick förbi och inte minst med varandra. En hel del koppar kaffe gick det åt också!

Första kvällen fick vi delta i ett event där det var någon form av prisutdelning. Förstod som sagt inte så mycket men så fint det var! Livemusik, servitörer som kom med snittar osv, så gott! Vi gick därefter gemensamt och satte oss i baren på hotellet där vi pratade om dagen, information för morgondagen och lärde även känna varandra lite mer. Andra dagen var vi inte lika mycket vid montern utan vi gick ut på sigthseeing runt Berlin. Vi besökte Madam tussauds, åkte runt staden med buss och gick en längre promenad till Fernsehturm, det kända TV-tornet. Vädret var inte på vår sida men det gjorde då ingenting.

Efter kongressens slut när vi hjälpts åt att packa ned montern var det dags för majoriteten av gänget att åka hemåt. Jag däremot skulle inte flyga hem förens på morgonen dagen efter så jag njöt som bara den av min sista kväll. Var ute och gick runt, kollade i lite butiker och avslutade ännu en gång med en varm dusch innan jag somnade gott igen. Flyget hem gick tidigt som tusan men det var skönt att vara hemma i lägenheten igen redan innan det var eftermiddag. Trött och sliten men otroligt glad över att jag blev medbjuden till detta. Känner verkligen att det blev en kickstart på mitt internship!

 

Read More
13 januari, 2019
Kommentarer inaktiverade för Ett första hej från Sara

Ett första hej från Sara

Hej och välkomna till mitt första inlägg här på stipendiatbloggen! Mitt namn är Sara Nyström, 23 år gammal och ska strax påbörja termin 3 på Linköpings Universitet. Jag kommer blogga här under mitt år som stipendiat och tänkte att jag skulle börja med att berätta om hur jag upplevde jurymötet, meddelandet av vinsten och lite runt i kring det hela.

Jag avslutade min andra termin på sjuksköterskeprogrammet med att ha verksamhetsförlagd utbildning på en vårdcentral. Såg mycket fram emot dessa veckor och visste att under första veckan skulle beskedet komma om man blev finalist eller inte. Jag hade skickat in tre förslag, varför bara skicka ett när man kan skicka fler? Dock var det min idé om värmetofflor som jag kände faktiskt var en riktigt bra idé. Dagarna gick och jag hade inte fått någon återkoppling, tyckte det var lite tråkigt men tänkte att jag skulle söka nästa år igen.

Jag hade misstagit mig på datumet som de skulle höra av sig på så under lunchen nästkommande dag satt jag nästan i halsen när jag såg mailet, jag var en av sex finalister! Det blev lite av en chock då jag trodde att chansen redan var över. Jag pratade direkt med min handledare om att lägga om mitt schema, jag bara måste få åka till Stockholm och delta på jurymötet! Sagt och gjort förberedde jag en presentation och tog några dagar senare bussen upp till Stockholm. Jag brukar lätt känna mig illamående när jag är nervös men denna gången kändes det bara spännande. Vilken grej att få bli finalist!

Väl på plats var det roligt att få möta de andra finalisterna, underbart att få träffa folk som brinner för samma intresse/yrke som en själv! Vi hade en trevlig lunch ihop och jag började känna mig lite nervös när alla berättade om sina idéer då de alla var väldigt bra. Dock blev jag nervös på riktigt när jag fick höra “Sara gör dig redo, du är näst på tur.”. Herregud nu gäller det! Precis innan jag gick in gjorde jag valet att strunta i min PowerPoint-presentation som jag tragglat en massa med hemma. Jag tog ett djupt andetag och tänkte bara att jag skulle köra mitt eget race, jag vet vad jag vill med min idé, jag behöver inte stamma med en presentation för att berätta om den.

Inne hos juryn slog jag mig istället ned hos dom kring bordet och berättade om mig själv samt min idé. Hälften av de 12 minuter jag hade vill jag uppskatta var mer utav en dialog oss emellan. Det kändes så bra och jag hade kunnat sitta där bra mycket längre. Det som lugnade en mest var nog att man visste att de redan var intresserade av ens idé då dessa människor faktiskt valt ut mig till finalist av så många sökanden. Efteråt kände jag mig otroligt nöjd över min insats, jag kände att jag var mig själv och att det var ett bra beslut att strunta i min förberedda presentation.

Nervositeten växte åter igen när vi fick beskedet om att vi kommer få reda på resultatet bara några dagar senare, den 10 december. Den dagen meddelade jag min handledare att jag måste få ha min mobil på mig under dagen så att jag inte missar samtalet. Får erkänna att min koncentrationsförmåga var något sämre den förmiddagen mot var den brukar vara. Strax efter 10:00 kände jag hur det vibrerade i fickan och jag såg på min handledare med uppspärrade ögon och sa “Nu ringer dom, jag MÅSTE ta detta!”, så jag lämnade patientrummet och svarade. Hjärtat slog hårt under samtalet men när de tackade för min medverkan lugnade det ned sig och jag tänkte att jag inte vunnit.

Samtalet tog dock inte slut där och det tog inte många sekunder innan hjärtat började rusa igen. Jag tänkte att detta måste betyda något, vill de prata med mig så länge måste det ju vara någonting! Sen kom det, frågan om jag ville bli årets stipendiat. Jag började gråta direkt och fick bara fram “Du skojar? Menar du allvar?” och fick till svar jag “Ja, jag är helt allvarlig”. Tror nästan att jag skrek ja tillbaka och resten av samtalet kom jag knappt inte ihåg då jag bara grät. Detta var ju inte klokt, jag vann! Jag trodde på mig och min idé men jag trodde inte på vinst! Jag fick en kram från min handledare som sa att jag måste ringa till min familj. Jag ringde till pappa, min tvillingsyster och en av mina bästa vänner först som blev så glada för min skull. Jag sa att de inte fick berätta för någon då det skulle vara hemligt till den 23 december. Mamma var i möte så henne fick jag inte tag på. Hon ringde tillbaka till mig och var orolig då hon hade flera missade samtal från mig och jag sa till henne “Lugna dig mamma, jag ville bara säga att jag vann.” och därefter kom det ännu mer tårar.

Jag ville skrika till hela världen att jag vunnit, jag var så stolt över mig och kunde inte förstå att jag blivit vald till 2018 års stipendiat. Det tog ett tag att smälta och när den 23 december kom var min enda tanke “Äntligen får jag berätta!”. Alla gratulationer haglade in och det kändes som en otrolig julklapp! Den gratulationen som värmde mest var från min lärare jag hade när jag läste till undersköterska på Komvux. Under den tiden så bestämde jag mig för att jag ville läsa vidare till sjuksköterska men insåg att jag inte hade betygen för att komma in. De betyg jag hade på Komvux skulle inte räknas med och då brast det för mig totalt. Jag pluggade till högskoleprovet och hon trodde på mig. När jag sedan fick mitt antagningsbesked från universitetet åkte jag hem till henne gråtandes och gav henne en stor kram.

Att bli 2018 års stipendiat för Queen Silvia Nursing Award är inte bara en helt otrolig möjlighet för mig inom min framtida profession utan även en stor personlig vinst. Jag kommer för evigt vara stolt över denna prestation och kan knappt bärga mig på det kommande året. 2018 var ett riktigt bra år för mig och avslutades på bästa möjliga sett. 2019 jag är redo för dig!

Read More
11 december, 2018
Kommentarer inaktiverade för Ett sista hejdå

Ett sista hejdå

Nu börjar mitt år som stipendiat lida mot sitt slut. Tiden har gått så otroligt fort och jag skulle tacka ja till ett år till utan att tveka.

Året har givit mig otroligt mycket glädje och inspiration. Alla uppdrag har varit en guldkant som jag sett framemot och planerat inför. Det bästa med mitt år måste ha varit prisutdelningen på slottet och resan till Tokyo(!!) detta är båda minnen för livet.

Det känns såklart lite vemodigt att lämna den här fina upplevelsen men nu är det dags att lämna över stafettpinnen till en ny stipendiat och jag önskar henne all lycka, du har en otroligt häftig resa framför dig!

Vad har jag gjort sista tiden då? Jag har lunchat med Nils Bildt och Christina Zetterqvist från Johanniterorden som är en av QSNA’s partners. De berättade om hur Johanniterorden arbetar för att hjälpa utsatta familjer och människor i nöd runt om i både världen och i Sverige. De var nyfikna på hur mitt år har varit och hur jag har upplevt allting. Det blev ett härligt utbyte av erfarenheter och diskussioner.

Jag har även deltagit i sjuksköterskedagarna här i Stockholm som var inspirerande dagar med föreläsningar som berörde rasism, våld och etik inom sjukvården. Ämnen som man kanske inte alltid hinner reflektera över i det vardagliga arbetet. Det bjöds även på finlunch och mingel med hundratals kollegor från hela landet.

Annars så jobbar jag kvar på MAVA och nu är det exakt ett halvår sedan jag började arbeta som sjuksköterska. Jag trivs väldigt bra och har nu även börjat handleda mina egna studenter. Det är en rolig och svår utmaning måste jag säga. På sex månader har jag gått från att vara den där rädda och osäkra studenten till att själv handleda en student?! Vad hände? Är det nu jag är vuxen?

Snart väntar en ledig jul hemma hos familjen i Dalarna och jag drömmer och längtar efter snö och mammas saffranspannacotta. Den 23:e får vi även se vem årets stipendiat blir. Jag ser framemot att höra om den vinnande idén.

Jag vill passa på att tacka Swedish Care International och främst Fanny och Cornelia som fixat och donat med alla projekt under året för mig. Deras arbete har betytt otroligt mycket för mig och jag ser dem numera även som mina vänner.

Jag ser framemot ett nytt år och kliver in i det med öppet sinne, jag hoppas få fortsätta utveckla Tandic och vill fortsätta resa mycket. Jag hoppas även att vårat alumni nätverk kommer fortsätta utvecklas och vara givande.

Jag känner på mig att något fint kommer hända även nästa år.

Till sist vill jag önska er alla en god jul och ett gott nytt år!

/ kärlek Rebecca

 

 

Read More
16 november, 2018
Kommentarer inaktiverade för Vårdgalan och inspirationsdag för ledare och chefer

Vårdgalan och inspirationsdag för ledare och chefer

Förra fredagen deltog jag i vårdförbundets inspirationsdag för ledare och chefer. En givande dag där jag deltog i föreläsningar som “Kan en av orsakerna till vårdkrisen vara brister i etisk kompetens hos politiker och ledning?” av Erica Falkenström och ”Ett värdefullt ledarskap” av Mia Hultman. Även om jag inte arbetar som chef så var det intressant att ta del av dagen och få lite ny infallsvinkel kring vården och dess ledarskap. Det bjöds på fika och en härlig lunch och på eftermiddagen svirade lokalen om till en härlig gala!

Vårdgalan finns till för att hylla sjuksköterskor som bedrivit egna framgångsrika projekt inom vården som gynnar ett personcentrerat förhållningssätt till patienten. Vinnarna av Vårdförbundspriset 2018, Karin Östling och Maria Haraldson från Sunderby sjukhus i Norrbotten, hade med patienten i centrum har de byggt upp sitt projekt som riktar sig till patienter med hjärtsvikt och hur man som sjuksköterska kan involvera patienten i sin behandling så att den passar dennes livsstil och behov. Riktigt inspirerande idé tycker jag och hela dagen gav mig ny och härlig motivation i min numera vardag som sjuksköterska.

Idag väntar frukostmöte med QSNA’s partner Nordnet, glöm inte att skicka in era idéer innan sökportalen stänger nu!

Kram Rebecca

Read More
1 oktober, 2018
Kommentarer inaktiverade för Bonliva, Aleris och två dagars besök i Polen

Bonliva, Aleris och två dagars besök i Polen

Hej där!

Hösten för mig har börjat med en rivstart. Jag varvar jobb med mitt intership för QSNA. En rolig och lärorik kombo som är otroligt givande tycker jag. Jag vill suga ut så mycket som möjligt av mitt stipendiat år och ta alla chanser jag känner kan utveckla mig i min yrkesroll.

Hösten började med ett besök på Aleris vårdcentral på Stureplan. Jag gick tillsammans med distriktsjuksköterskan Lena som var specialist på diabetes. Hälsa och kost är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat och a   tt få möta dessa patienter var otroligt lärorikt. Jag hade min vårdcentralpraktik ute i en förort i Stockholm och det skilde sig stort på hur mycket patienterna var delaktiga och hur mycket koll de hade på sin sjukdom och sitt blodsocker. Man kan fundera mycket på varför.. Här finns det mycket att jobba med.

Mitt nästa besök blev på Bonliva, ett företag som förmedlar bemanningsuppdrag för sjuksköterskor, läkare, lärare och fysioterapeuter. Har spenderade jag förmiddagen med Gustaf Brandelius, han visade mig hur företaget jobbar och gav tips att lyckas som entreprenör inom vårdsektorn. Jag fick även pitcha min idé för kontorets anställda och svara på frågor om Tandic. Bemanningsbranschen är ofta smutskastad i media men utan den skulle väldigt många verksamheter och avdelningar få stänga ner runt om i Sverige. De behövs verkligen!

Igår kom jag hem från Warsawa där jag spenderat tre dagar med QSNA:s polska partner Medicover. Agnieszka mötte upp mig och vi besökte Essity , Josefina Care Home, Willa Wiosenna och Wolski sjukhus. Alla organisationer arbetar med att stötta QSNA och de berättade om sina verksamheter. Essity visade sin produktion av hygienartiklar som används i den dagliga omvårdnaden på många sjukhus. Josefina Care Home och Willa Wiosenna är två privata äldreboenden som patienter frivilligt kommer till och betalar för. Dessa var otroligt fint belagda på landsbygden av Warszawa och dagligen erbjöds patienterna matlagningskurser, rehabilitering, sång/ sagostund och promenader. Jag har inte sett något liknande i Stockholm och det var kul att se hur mycket det skilde sig åt.

Personaltätheten var mycket hög och det fanns tid för alla patienter på ett helt annat sätt. De erbjöd personalen regelbundna utbildningar i hur de kan bemöta patienter med demensdiagnoser vilket jag kan sakna i den svenska akutsjukvården där man som sjuksköterska möter dessa patienter på daglig basis.

Resan avslutades med rundvandring på vackra Wolski sjukhus och med polska bakverk. Underbart! Även ett besök på Intercontinental takpool hann jag med vilket jag verkligen kan rekommendera om man gillar milsvida utsikter!

Josefina care home har byggt en busshållplats på demensavdelningen då många av dessa patienter känner igen dessa och ständigt ”är påväg” någonstans.

Nu är även årets ansökan till QSNA öppet och jag rekommenderar varmt att söka in om du har en bra idé som kan gynna våra äldre! Allt är möjligt om man tror på sig själv och vågar satsa. Du kan göra stor skillnad.

Kramar från Rebecca

Read More
12 juli, 2018
Kommentarer inaktiverade för FÖRSTA TIDEN SOM SJUKSKÖTERSKA

FÖRSTA TIDEN SOM SJUKSKÖTERSKA

Hej mitt i sommaren!

För vilken sommar vi har? Helt underbart med sol och värme. I juni tog jag äntligen min examen. Vilken lyckodag det blev, hela familjen hade kommit ner till Stockholm och vänner från både dalarna och Norge kom för att fira med mig. Tårar och skratt, men också en känsla av att nu börjar den stora utmaningen, att börja som nyexaminerad sjuksköterska mitt i sommaren.

När jag firade min examen på innergården kom en granne fram som varit sjuksköterska i över 30 år, hon hade sett min sjuksköterskebrosch från sitt fönster och gav mig en bok som ska hjälpa mig på vägen, så fint!

Nu har jag jobbat i exakt en månad på MAVA (medicinsk akutvårdsavdelning) här i Stockholm. De två senaste dagarna har jag gått själv då min inskolning är slut. Första dagen var kaos men den andra gick förvånansvärt bra!! MAVA är en avdelning med korta vårdtider och snabba beslut och därför gäller det att hålla huvudet kallt och hinna med allt, stressigt men oj så kul det är. Känner att jag tog helt rätt beslut i att börja där, jag tillåts vara ny och ingen himlar på ögonen när jag frågar saker flera gånger om. En bred patientgrupp som gör att man kommer växa och bli duktig på mycket. Akutvårdsavdelning ger också en stor fördel om man är intresserad att söka utomlandstjänster i framtiden, för tex läkare utan gränser eller FN där kravet brukar vara att man arbetat i två år på en akutvårdsavdelning.

Angående mitt intership så har jag en liten paus över sommaren men i höst är det massor av spännande besök planerade bla:

-Besök hos Aleris livvstilsmottagning på Stureplan den 29:e augusti

-Studiebesök hos Bonliva

-Resa till Warsawa för ett studiebesök på Medicover Foundation den 18-20:e september

-Sjuksköterskedagarna i Stockholm den 20–21:e november

Jag ser fram emot att växa i min roll som sjuksköterska och för en höst fylld av aktiviteter med internshipet. Min innovation har dessutom fått ett namn: Tandic, jag får just nu hjälp att ta fram en prototyp. Håll tummarna att det blir bra!

Kramar från Rebecca

Read More
30 april, 2018
Kommentarer inaktiverade för Den stora ceremonin på slottet och Japan med Dementia Forum X

Den stora ceremonin på slottet och Japan med Dementia Forum X

Foton från ceremonin: Yanan Li 

Den 19:e april var en otroligt lyckad dag som jag alltid kommer minnas. Det var äntligen dags för den efterlängtade ceremonin i Bernadottebiblioteket på Kungliga Slottet. Över hundra gäster hade samlats för att ta del av prisutdelningen och även om jag förberett mig i flera månader så var det nervöst när dagen äntligen kom.

Talet gick dock precis som jag ville och jag bestämde mig där och då för att lägga det nervösa åt sidan och njuta av dagen. Jag fick träffa stipendiaterna Berit och Katri igen från Tyskland och Finland. Polska vinnaren blev tyvärr sjuk.

Hela ceremonin var så otroligt välgjord och det bästa av allt var att äntligen få träffa Hennes Majestät Drottning Silvia. En sådan varm och godhjärtat Drottning vi har, som engagerar sig för demensfrågor. Jag blev alldeles varm av alla fina ord!

Jag gick på små moln hela dagen och det blev en efterlängtad lunch i solen nere vid vattnet men min kära mamma som inte kunde sluta prata om hur stolt hon var.

Dagen efter så var det dags för mitt andra utlandsuppdrag för QSNA stipendiet. Den här gången fick jag möjlighet att följa med Swedish Care International till Japan, Tokyo för att delta i Dementia Forum X som anordnades för första gången i Japan. Även här höll jag tal om min uppfinning och deltog även i en ”stage-dialogue” med projektdirektören för QSNA, Fanny Enström. Vi fick frågor om hur innovation ska bli attraktivare bland sjuksköterskestudenter och hur man uppmuntrar andra till att våga lyfta sina innovationsidéer i sjuksköterskeyrket.  Detta var verkligen en utmaning då det gäller att hålla huvudet på skaft och svara på ett bra sätt så man får med allt som man vill ha sagt. Jag tycker vi skötte oss snyggt!

Vi hann även med lite shopping, sightseeing och massor med god mat(godaste maten jag ätit finns i Japan). Jag fick möjlighet att äta middag med flera stora entreprenörer i svenskt näringsliv, där jag passade på att ställa frågor om hur jag ska tänka kring utvecklingen av min idé och vilka tips det kunde ge mig på vägen. Ett tips jag fick var:

”Du kommer aldrig känna dig 100% klar med din idé, du kommer vilja vrida och vända på allt flera gånger om, men släpp ut den på marknaden ändå och låt den prova sina vingar, var stolt och tänk att det är good enough så kommer resten falla på plats”

Jag tar åt mig av tipsen. Är så otroligt glad för dessa möjligheter och jag längtar redan efter vad resten av mitt år kommer erbjuda. Om fem veckor tar jag min sjuksköterskeexamen!

Vi hörs!

Rebecca

 

 

Read More
  • Kontakta oss

    SWEDISH CARE INTERNATIONAL AB
    Gyllenstiernsgatan 12, 115 26 Stockholm
    www.sci.se

  • QUEEN SILVIA NURSING AWARD

    Instiftades som gåva till H.M. Drottning Silvia på 70-årsdagen den 23 december 2013 av Swedish Care International och våra partners.
    Läs mer

  • STIPENDIETS SYFTE

    Priset syftar till att skapa attraktivitet, kreativitet och möjlighet för sjuksköterskestudenter att bidra med idéutveckling och förslag till framtidens vårdutmaningar inom äldre- och demensomsorgen.
    Läs mer